HUR SER VI FÄRGER?

INNEHÅLL:

Tappar och stavar

Efterbilder

Färgblindhet

 

Då vi tittar på ett föremål kommer ljus in i ögat. Ljuset uppfattas av sinnesceller i ögat, som skickar signaler till hjärnan. På det sättet kan vi se allting omkring oss: genom att ljus återkastas från föremål omkring oss. Det är därför vi inte kan se i mörker.

När ljuset träffar ögat går det in genom pupillen (den svarta pricken i mitten av ögat är alltså egentligen ett hål). Ljuset forstätter igenom linsen och glaskroppen till näthinnan (se bilden). På näthinnan finns synsinnesceller som reagerar på ljuset genom att skicka nervimpulser till hjärnan längs synnerven. I hjärnan tolkas impulserna och vi kan se färgerna och formerna omkring oss.

Tappar och stavar

Det finns två typer av synceller på näthinnan. De kallas tappar och stavar.

Med stavarna kan vi inte se färger alls, men stavarna fungerar också när ljuset är svagt. Därför är det svårt att se vilken färg till exempel en bil är när det skymmer.

Med tapparna kan vi uppfatta färger. Det finns mest tappar i den del av näthinnan som kallas gula fläcken. Ljuset som återspeglas från det som vi riktar blicken mot, fokuserar på, faller på gula fläcken. Därför är det bra att det finns mycket tappar just där.

Ljus av olika färg har olika våglängd. Det finns tre olika typer av tappar: de som bäst kan uppta (absorbera) ljus av våglängderna 445-450 nm (violett), de som bäst upptar ljus av våglängderna 525-535 nm (grönt) och de som bäst upptar ljus av våglängderna 555-570 nm (gult). De olika tapparna kan "se" olika färger på grund av att de innehåller olika pigment, molekyler som ändras när de träffas av ljus. Grafen nedan visar hur pigmenten i olika typer av tappar "fångar upp" ljuset vid olika våglängder.

Fastän vi har bara tre typer av tappar kan vi ändå se mycket flera färger än grönt, blått och gult. Detta har två orsaker:

Det är sist och slutligen hjärnan som gör att vi kan se så många olika färger. Hjärnan sammanför alla nervimpulser från ögat till en helhet och tolkar informationen. Färgerna uppfattas dessutom på olika sätt beroende på vad som finns runt omkring. Ett exempel på det är när vi väljer kläder: vissa färger får oss att se bleka ut i ansiktet, medan andra färger får oss att se mycket friskare ut. Ansiktets färg har egentligen inte ändrat, men färgen som finns intill gör att hjärnan tolkar färgerna på ett annat sätt.

Efterbilder

Stirra en stund koncentrerat mitt på rutan till vänster. Låt sedan ögonen vila på rutan till höger. Vad ser du "sväva" framför ögonen? Vilka färger ser du?

Detta kallas för en efterbild och beror på att de tappar du använde för att se blått och grönt blir uttröttade. Vitt ljus består av ljus av alla våglängder. När du tittar på den vita rutan borde egentligen de "blå" och "gröna" tapparna också stimuleras. Men de är "uttröttade" och därför tar de andra tapparna över. Färgerna du såg kallas komplementfärger till de ursprungliga färgerna.

Mera färgillusioner (på engelska) på http://www.colorcube.com/illusion/illusion.htm !

Färgblindhet

Alla människor uppfattar inte färger likadant. Människor som har ett avvikande färgseende kallas färgblinda. Det finns många olika typer av färgblindhet. Färgblindhet kan bero på att man saknar någon av de tre typerna av tappar, eller på att pigmenten i tapparna är annorlunda. Den vanligaste är röd-grön-färgblindheten, som är mycket vanlig hos pojkar. Röd-grönfärgblinda kan inte se skillnad på rött och grönt, och vissa andra färger bereder också svårigheter.

De flesta "färgblinda" människor kan alltså se färger, men de ser dem på ett annat sätt. Det är mycket sällsynt att man inte kan se några färger alls. Total färgblindhet (akromali) beror på att ögat saknar alla tappar. Människor som lider av denna åkomma kan inte vistas i starkt ljus över huvudtaget och de ser dåligt. Det är svårt för dem till exempel att läsa. (Oliver Sacks berättar mera om denna sjukdom i sin bok "De färgblindas ö".)

Test för färgblindhet (på engelska) http://www.color-vision.com/ctest.htm

 

Hur fungerar en färg-TV?

Vad är ljus?

Djurens färgseende

Tillbaka till titelsidan

Till början av denna sida